Allt i livet är möjligt - bara man vill och fokuserar på det, samt har en positiv inställning. Det har jag alltid trott på. Det jag har upptäckt nu är att om man är tjej och har fått barn så minskar ens möjligheter till att kombinera ihop sitt liv som man vill MYCKET mer jämfört med ens manliga partner. Helt enkelt därför att "normen" i samhället inte förändrats hur mycket man än vill det. Jag jobbar just nu extra på manpower ibland, går i skolan med "vanliga lektioner" ca 3 ggr /vecka och skriver på min C-uppsats - inte något övermäktigt projekt direkt. Och med tanke på att jag har en underbar kille därhemma som är pappaledig som JAG VET Theo mår jättebra tillsammans med så borde allt bara flyta på för mig. Men det gör det inte riktigt...
För det första så det beror det väl delvis på mig - jag får dåligt samvete när jag är borta från Theo. Tomas är jättegullig, men det är ju inte direkt så att han "poshar" mig för att jag ska jobba/plugga. Han vill ju att jag ska vara hemma o vara med honom o Theo :-)
För det andra så förväntas det av mig som tjej att jag ska ta mer ansvar, vara mer hemma etc än vad killen ska. Även om varken jag eller Tomas lever efter det så verkar det som om samhällsnormen är så. Man får helt andra reaktioner som tjej än som kille när man är ute o arbetar och har en liten bebis hemma. Jag är ju ändå hemma jättemycket jämfört med hur det skulle sett ut om jag arbetet heltid.
Hur ska man få allt att bara "flyta på" utan att få dåligt samvete?
posted by Sussi at
7:35 AM
7 Comments:
Hej gums, tyvärr är det så samhället är uppbyggt.
Håller på läser en bok just nu som handlar lite om hur kvinnor i dagsläget blir utbrända pga allt ansvar de känner.
Kvinnan tar i regel mer ansvar över hem och barn av naturen, titta på djuren.
Vi är av naturen inte anpassade att Jobba/Plugga heltid samt ta hand om hushållsarbete och bebisar.
Det fungerar ej, därav är tusentals kvinnor utbrända och det blir fler och fler.
Hur mkt man än vill att det ska vara jämställt så har man inte tid eller kraft till detta i sammhället som det ser ut idag. Barn mår oxå väldigt dåligt av detta, de behöver "hela" sin mamma och inte en utbränd knäckt kvinna. Småbarn drabbas nuförtiden av stress.
Helt ärligt tror jag att det var bättre för när kvinnan var hemma med barn och mannen arbetade.
Det funkar inte att båda ska jobba heltid!
En kvinna är av naturen "mamma" och jag tror inte man hinner vara det fullt ut hur mkt man än vill det om man samtidigt ska jobba/plugga heltid! Tyvärr!
Det enda rådet jag har till dig för jag kan inte ge dig mer tid, är att leva som du lär dvs hitta ditt inre och lär dig leva där och i nuet så gott det går.
Tänk inte så satans mkt utan var här och nu!
KRAMIS
Hmmm... Förstår din synpunkt, men jag tror inte på att det är kvinnas hela ansvar att ta hand om barn etc. Jag tror att det dåliga samvetet kommer ifrån givetvis den starka anknytning man har till barnet, men också för att samhället ser ut som det gör. Än så länge mår jag väldigt bra- "Pigg och energirik" det är mest det dåliga samvetet som jag lider av :-) Och jag tycker att jag hinner vara mamma så det räcker o blir över, ha,ha!
Men Linda - hushållsarbete är väl inte av naturen till för tjejer? :-)Barn har jag mer förståelse för.
O du - örnmamman jagar medan örnpappan ser efter ungarna i boet :-)
Tingeling!
Ok du förstod uppenbarligen inte vad jag skrev utan direkt alla taggar utåt!
Kvinnor kräver ofta perfektion och vill att saker ska göras på ett visst sätt och enda sättet att få ngt gjort på det sätt man vill är att göra det själv!
Det spelar ingen roll om mannen gör ALLT hushållsarbete.
Kvinnan är alltid där & tjatar i alla fall hur han ska göra det, det har du ju själv sagt att du haft svårt att låta Tomas sköta bebisen på sitt sätt i alla fall i början, alltså ständigt bevakande att allt går rätt till, det är kvinnan av naturen.
Har du inte läst män är från mars, kvinnor från venus?
Alltså som du sa under graviditeten och som jag sett hos syrran vid gravidteter, man börjar "bygga bo" och ombona hemmet. Man får alltså energi till detta i mitten, slutet av graviditeten, hur kan du då säga att det inte ligger naturligt hos kvinnan att sköta hushållsarbete. Jag menar inte sköta ALLT hushållsarbete utan att vi kvinnor gör det mer pga vi känner mer ansvar! DET är jag rätt övertygad om att det ligger i naturen för varför annars ser "ungkarlslyor" ut som de gör medans en singeltjejs lägenhet oftast är i toppskick??? Det är ju knappast en slump att vi vill ha det fint i hemmet!
Nja, håller inte med :-) Vi får ta en diskussion på lördag :-) Toams "ungkarlslya" var jättefin , men han är väl inte som killar i allmänhet då. KOmmer inte ihåg hur det var i början av min bebistid med Tomas- minnet man har är att man satt fast med bebsisen eftersom att man ammade - men annars så ville jag nog att Tomas skulle ta theo så mkt han kunde. Men det kanske inte var så du menade?
Och återigen - nej jag tror inte det ligger i kvinnans natur att känna störst ansvar för hemmet. Där talar jag väl kanske som en sann sociolog- men jag tror att det ligger i samhället och de rådande normerna/värderingarna. Givetvis så har man en massa hormoner under graviditet och amning som får en att känna och göra på ett visst sätt. Men inte annars! Och nu är jag varken gravid eller ammar :-)
Ehh känns som att det är en onödig diskussion att ta upp på Lördag då vi har avskedsfest för Idha och bör tillägna den kvällen åt henne.
Vi tycker olika helt enkelt och du förstår uppenbarligen inte det jag skriver eftersom du verkar vilja "försvara" med att Tomas inte är som andra killar? Det handlar inte om att männen inte hjälper till hemma. Varför tror du det?
Peter är JÄTTEDUKTIG hemma och gör minst lika mkt hushållsarbete som mig.
Det handlar just om det du skrev om från början att DU känner dåligt samvete osv. Det har inget med männen att göra utan handlar om KVINNAN, och det är det jag försöker förklara för dig men du tar det av någon anledning automatiskt som att jag tror att Tomas inte hjälper till hemma? Det tror jag absolut inte tvärtom.
Jag har läst enormt mkt böcker som handlar om kvinnor "mammor" om hur dåligt samvete de känner för att de inte får tiden att räcka till och det var väl det du skrev om från början eller?
Jag känner dessutom otroligt mkt nyblivna mammor som bekräftar detta!
Om du får tid så läs boken "24 timmar på ett dygn" då kommer du hänga med på och förstå vad jag menar!
Ja, vi tycker kanske olika :-) du verkar tycka att det ligger mycket i kvinnas biologi, medan jag tror att det ligger i samhället (mer än sociologisk förklaring). Förutom då just när man är gravid och får nån "ombonings"grej för sig och kanske när man ammar när man knyter an till bebisen osv. För då håller jag med dig att det nog är biologiskt.
Har läst boken "24 timmar på ett dygn" fast det var ett tag sen. Får nog ta en kik igen.
Mitt dåliga samvete har förövrigt lättats upp något genom ett lite bättre "stöd" från Tomas :-) Lite uppmuntran och bekräftelese på att man gör rätt ju alltid bra :-) ses på lördag - ska bli jättekul att ses!
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home